iii
Ett fullständigt vansinnigt album som spänner över alla
de genrer som mänskligheten känner till.
Första tanken går till Lennons "Revolution Nr
9" på den vita Beatles-dubbeln. det handlar alltså
om experimentell musik fast ändå inte. Ingen lämnas
oberörd. Befolkningen i Ullared rasar, sägs det, över
en nidvisa. Men vem kan motstå den fullständigt sanslösa
"Disco duck"?
Per Hägred IDAG 27 Maj 1994
* Jag är ledsen,
men det här är verkligen dåligt
Bakom det här märkliga projektet, om det nu är ett
projekt, återfinns Peter Wahlbeck och Mikael Ericsson. Det är
lekstuga för psykotiska pojkar och rent obegripligt dumt. Något
som kan kallas för musik är det inte ens tal om. På
bred dialekt och hispigt "komp" bjuds vi på
redogörelser hur det är att åka till Ullared för
att köpa kläder när allt är stängt och andra
bondkomiska plågsamheter. Ibland tar Wahlbeck till en fruktansvärt
påfrestande engelska, som för att riktigt tramsa till det.
Jag är ledsen, men det här är verkligen dåligt.
Peter Lindfors CITYGUIDEN 1994
Det
här är årets kultplatta +++
Med Music Für Alle har Wahlbeck och hans Halmstadgelikar slängt
ihop en CD som känns smått overklig. Låtar som hiten
"Ullared", "Bakom Basistens Bas" och "I Lastbilsåkeriets
Ägares Ögon" (!) är onekligen en bit från
Absolut Music. Det här är årets kultplatta.
Sedan får man tycka vad man vill om hur det låter.
En sak är definitivt klar, det är inte för sin musikalitet
de belönas med tre plus. Peter
Andersson NST 1994
EXPRESSEN 3 Juni 1994
Årets
definitiva kulthit är gnälliga "Ullared"
++++
Ett fall bakåt in i ståupparen Peter Wahlbecks märkliga
hjärna där Galen och Genial står skuldra vid skuldra
och gapskrattar. Sång och rap till Mikael Ericsson spännande
ljudcollage dom ger nästan meditativa effekter på lyssnaren.
Bisarrt kul! Årets definitiva kulthit är gnälliga
"Ullared".
Ronny Olovsson AFTONBLADET 6 maj 1994
***
En
utflippad liten disk
Ni kanske såg videon i Adam Alsings TV-program. Videon till
den tramporgelbaserade Ullared, Peter Wahlbecks nidvisa om byn där
affärerna alltid har stängt. Tillsammans med två musikaliska
vänner har han skapat en utflippad liten disk, vars närmaste
existerande själsfrände är kultbandet Philemon Arthur
& The Dung. Eller
kanske mystiska amerikanerna The Residents. Inte bara
Ullared, utan också PG Gyllenhammar och rasismen får sig
en känga. När Wahlbeck inte bara pratar på, åstadkommer
han här några av de svenska rapförsök som, bredvid
Latin Kings, retat smilbanden mest i år.
Timo Kangas GÖTEBORGSPOSTEN 10 juni 1994
BÄST JUST NU
Ullared från Music für alle. Punkens vägar äro
outgrundliga.
Peter Andersson NST 1994
***
Sanslöst
för en ny crazy-generation
En avantgardistisk happening. På 1960-talet kunde experimentella
konstnärer samlas inför publik som chockades genom att kleta
fär och matvaror på varandras nakna kroppar.
Associationer av det slaget kryper oundvikligen på mig vid de
första genomlyssningarna av trion Peter Wahlbeck, Mikael Ericsson
och Ockie Nidsjös CD-skiva "Musik für alle" med
subtiteln "28 hits and one million dollars to the poor".
Wahlbeck sjunger/lallar och skriker sig fram genom de 15 spåren,
fyllda med experimentella musikljud och genialiska kompositioner.
Den sanslösa satiren "Ullared" som framförs av
en mässande Wahlbeckröst och en tröttkörd tramporgel
har omedelbart blivit en klassiker. "Bakom Basistens Bas"
är på god åt samma håll.
Det är Wahlbeck som skrivit och framför texterna. Men det
är ändå inte ståupp komik på skiva som
krälar ur högtalarna. Det är i stället ett ljud-
musik- och satirexperiment som det inte finns något att jämföra
med. Man kan försöka dissekera blandnigen och hitta t ex
Kurt Weil som skrev musik till Berthold Brechts texter på
30-talet. Man plockar upp ödsliga jazztoner som får en
att tänka på nattsvarta, blöta gator i 40- och 50-talens
Film Noir. Detta är sedan blandat med metalliska ljudexperiment,
rymdljud, kakafoniska klanger och disharmonier av alla de slag. Moderna
synthar är ett måste för detta, men det har inte uteslutit
förekomsten av orglar och bastubor.
De tre herrarna har alla ett engagemang som målande konstnärer.
Det verkar därmed som de försökt omsätta ett modernt
bildskapandes teknik till vad man kan få in i en bandspelare.
Inspelningarna har också gjorts i Mikael Ericssons atelje i
Sperlingsholm (Studio Sperling).
"Music für alle" kan inte vara ämnad för
annat än att provocera. Men det är bra gjort. I annat fall
hade produktionen varit helt onjutbar. Peter Wahlbeck karrikerar och
gisslar på ett väldigt bruatlt sätt. Småföretagere,
de duktiga arbetslösa, Gyllenhammar och inskränkta kåkfarare
häcklar han med hjälp av speglar och texter som inte vet
vad hämningar är.
Som mycket annat som Wahlbeck framträder med är det mycket
tidsnära och träffsäkert. Språket är exakt
och äkta.
Problemet är bar att det blivit för yvigt och otyglat. "Music
für alle" saknar tillräcklig koncentration och konsekvens
kring sin musikaliska utformning för att den, mer än under
några veckor, skall tillhöra de skivor som ständigt
ligger framme vid CD-spelaren.
Detta är för övrigt inte musik för alla, som titeln
vill göra gällande. Det är snarare musik för 1990-talets
unga crazy-generation och Monty Python-generation.
Lennart Hildingsson HALLANDSPOSTEN 1994
