Till filmen Göteborgs Konstmuseum, Sweden, 1996

Mikael Ericsson
Peter Wahlbeck

Varje gång jag tänker på Film für alle är det ett uttryck som tränger sig på: Filmen har en anal kvalitet. Jag vet inte var det kommer ifrån, men uttalandet motsvarar mycket väl den äckelblandade förtjusning filmen väcker. Freud har svar på allt. Vi vänder oss till honom, och den berömda essä där han förklarar fenomenet "das Unheimliche"; något obehagligt men ändå välbekant som vi mer eller mindre omedvetet dras till:

"The uncanny is that class of the terrifying which leads back to something long known to us, once very familiar."

Vi dras till det obehagliga, för vi känner igen det som något vi förträngt i barndomen. Det intressanta är den påtagliga likheten mellan Film für alle och videokonst av samtida giganter som Mike Kelley, Paul McCarthy och Bruce Nauman, vars filmer har en liknande "anal kvalitet". Film für alle är ett häpndadsväckande samtida konstverk. Obehagligt, spännande och fruktansvärt roligt.

Utdrag ur katalogtext av Bo Madestrand, Filmkonst 41.