Mikael Ericsson
Two Channel Video Installation, UV-paint, UV-light, Sound
Dimensions: 10 x 10 x 3 m
Scream, Vestfossen Kunstlaboratorium, Norway
Mikael Ericsson's video installation NOTES FROM THE TWIN CHAMBER opens up a schizophrenic, visual landscape where the space of the work and the viewer's room slide into each other.
The work is presented as a double projection in the Art Laboratory basement. A wall divides two rooms half way, which allows the viewer's field of view to be divided into two. A contradictory action because the eyes function is to try to create a coherent image. The work can therefore perceptually overwhelm the viewer. This is also amplified by the surface the film is projected on. By using UV-color and UV light, Ericsson creates a luminous world which appears to emerge from the dark background, both as relief and surface.
The animation unfolds across the wall and generate an intrusive, claustrophobic feel while the surroundings appear to be completely bottomless. Micro and macro cosmos and near and far coexist simultaneously in a room where the local reality of the spectator meets the endless space.
The dependence between these two extremes is emphasized by the fact that they constantly connect to each other in a playful manner. But the game gets tough through the serious and contradictory space, which reminds us that the disaster is always lurking around the next corner.
___
Mikael Ericssons videoinstallation NOTES FROM THE TWIN CHAMBER öppnar upp ett schizofrent, visuellt landskap där verkets rum och betraktarens rum glider över i varandra.
Verket presenteras som en dubbel projektion i Kunstlaboratoriets källare. En vägg delar av två rum halvvägs vilket gör att betraktarens synfält också delas i två. En motsägelsefull handling eftersom ögonens funktion är att försöka skapa en sammanhängande bild. Detta kan verka perceptuellt överväldigande på betraktaren som också förstärks av ytan filmen projiceras på. Genom att använda UV-färg och UV-ljus skapar Ericsson en självlysande värld som ser ut att framträda ur den mörka bakgrunden, både som relief och yta.
Tecknade händelser utvecklar sig och genererar en påträngande, klaustrofobisk känsla medan bakrunden framstår som fullständigt bottenlös. Mikro- och makrokosmos och när och fjärran samexistesterar i ett rum där åskådarens lokala verklighet möter den oändliga rymden.
Beroendet mellan dessa två ytterligheter betonas genom att de hela tiden kopplar i varandra på ett lekfullt sätt. Men leken härdas hela tiden genom allvaret och det motsägelsefulla rummet som påminner oss om att katastrofen alltid lurar runt nästa hörn.
